Bronsil

Vi valde att göra om min förlovningsring och göra så att den passar bättre ihop med vigselringen. För detta åkte vi till bronsil i Munktorp utanför Köping. Jag är helnöjd. Både med kundbemötande och tiden det tog att få färdig produkt. Älskart!

Vigsel och funderingar

När vi stod i rådhuset tidigare idag och vigselförrättaren frågade tager du… så kunde jag inte låta bli att tänka på vilken reaktion man skulle få om man sa nej. Haha. Men så dum är man ju inte. Inte ens att man försöker skoja om det. Det är liksom inget man skojar om.

I bilen på väg till Örebro för lunch så yttrade jag mina tankar och Tomas hade tänkt ungefär lika. Haha. Men han vågade inte skoja till det han heller. Förmodligen skulle han fått arga blicken av fler än mig. Och det gäller nog för mig med om jag försökt.

Som sagt så tog vi med våra vittnen till Örebro för en lunch, det var det minsta vi kunde göra för att de ville vara med och göra vår dag speciell!

För de som undrar så valde vi att gifta oss i enskildhet med bara vittnen och barn närvarande. Vittnena är våra bästa vänner och de som hade blivit tärna och bestman om vi hade valt att ha släkt och vänner närvarande.

Nåja. Nu har båda barnen somnat så nu ska jag mysa ner mig i sängen med min man 😉

Bilderna ligger kvar i kameran så de kommer en annan dag kanske.

Busigt

Jo men såhär är det att för 30 minuter sedan så gick jag och Tomas in i rådhuset och ut kom vi som man och hustru. Busigt.

Ridning

Idag styrde vi åter våran bil upp mot ridskolan. Nike skulle få rida och idag hade hon sällskap av Ella, mig och tanten. Det var hur kul som helst. Har inte ridit på jättelänge och på onsdag ska vi ut med tjejgänget o rida lite så det var skönt men en liten mjukstart idag.

När vi ridit färdigt så for Tomas ut med crossen och vi andra landade i nannberga i väntan på lite käk. En mkt rolig och bra kväll på många sätt.

Återkommer imorgon med ett busigt inlägg. 😝

Det här med att läsa…

Jag vill tro att jag är en flitig läsare.

Men nu längtar jag nästan till i januari då jag förmodligen börjar plugga och man får stoppa in lite vettiga kunskaper i huvudet ist för massa påhittat dravel. Dock älskar jag dravlet som bilden ovan visar. Fjärde omgången jag läser om Ana och Christian nu. Störd är man. Om ett år har första filmen biopremiär och jag kan inte tänka mig att jag inte är o kikar på premiären. Vi är redan ett tjejgäng som bestämt oss för att gå, för vi tvivlar nog alla på att vi får med våra karlar på den 😉

Höstdepp

Usch. Börjar känna av att sommaren snart är slut. Jobbat snart en månad redan sen semestern. Mörkt på kvällarna när man går från jobbet. Deprimerande. Jag blir alltid lite känslosam på hösten. Vill inte!

Saftkok i det fria.

I fredags em var vi först i Västerås på Ikea som Tomas för övrigt förbannar för att man köper saker man inte visste att man behöver. På väg hem åkte vi in till min farmor o farfar. Vi rensade deras ena vinbärsbuske och tog lite rabarber när vi ändå var där. Lånade deras saftmaja gjorde jag med 😉

Igår när vi klarat av morgonbestyren for vi upp till nannberga för att koka saft. Ute. Livet är bra skönt ibland.

När vi sitter där i våra solstolar (jobbigt att koka saft) så kommer det en stor fågel vandrandes.

Man får se mkt fint på landet.

Det vart senare 10 liter saft som vi delade på jag o Tanten.

Hemma

Så är vi äntligen hemma igen efter några dagar i Sthlm. Det var trevligt som alltid hos min farbror. Det är så uppskattat att ha någon som är villig att öppna upp sitt hem för en vild barnfamilj, trots att de inte har semester än.

Första dagen var vi som sagt till Fjärilshuset. Det var jättefint. Därefter gick vi en tur runt Haga, gick runt slottet men man såg inte så mkt mer än staketet. Trädgården var verkligen uppvuxen närmast staketet. Synd. Man kanske fick sig en glimt av taket på sin höjd. Aja. Parken var fin iaf men ungarna tyckte det var lite jobbigt med promenaden. På kvällen gjorde vi inget utan lät tiden gå.

Idag tänkte vi ta en tur på stan. Det gick sådär. Föga förvånande. Runt lunch gav vi upp, satte oss o åt på Pizza Hut och for sedan tillbaka till Bromma, packade in oss i bilen o åkte hem. När vi åkte genom McDonalds i Enköping så vaknade ungarna, vi fick kaffe och ungarna äppelbitar. Sen skrek de i omgångar hela vägen hem. När vi kom hem så kastade Freja sig i min famn när jag fått upp hennes bälte. Tror hon hade lite ont i rumpan efter att ha suttit så länge.

Nu är vi hemma o det är så skönt.

Och vi planerar redan att göra en ny utflykt nästa vecka men då bara över dagen (tror vi) till Skara Sommarland.

Meen vi har bestämt oss för att ta en barnfri helg i Sthlm i höst och göra sånt som vi vuxna vill göra. Typ museer och sånt.

Todays

Nike o Freja i väntan på att Fjärilshuset ska öppna.

Tomas fick en på handen.

Jag hittade en stackare som låg i en lerig vattenpöl. Jag räddade upp den på ett blad. Hoppas den klarade sig.

Massa kockonger.

Ursäkta de ev dåliga bilderna. Hade inte kameran med oss så det blev bara mobilbilder.

Vad man vill säga men ändå inte säger.

Idag när vi var på parken zoo så kom jag i en situation där jag, tillrättavisade är ett lite för kraftigt ord men det får duga, en liten tjej på 1-11/2 år.

Det var såhär: När man går ut från själva zoot och går tillbaka mot scenerna så kan man ju åka rutschkana ut. Det ville Nike göra så jag ställde mig vid slutet för att vänta på henne. Det var lite kö o när jag o Freja väntar på att Nike ska komma så börjar den här lilla tjejen klättra på rutschkanans slut. Hennes föräldrar stod ca tre meter bort. Hon hade liksom smitit iväg en bit. Iaf så sa jag på ett väldigt snällt sätt till flickan att hon inte borde klättra där för då kunde hon göra sig illa. Dels för att kanten hon klättrade på var rätt så hög o sedan för alla barn som riskerade att köra omkull henne när de åkte. Hon slutade genast o gick till sin mamma för att söka skydd.

Men det som rubriken anspelar på är om nu dessa föräldrar hade sett mig tala till deras dotter o frågat mig varför jag gjorde det. Då skulle jag gärna ha svarat att: ”Vill ni hellre att eran dotter ska klättra där o riskera att bli omkull körd av ett annat barn, ramlat, slagit i huvudet så hon fått ett sår o ni fått åka in och sy på sjukhus. Bara för att ni varit ouppmärksammma.”

Men det hade man ju inte. Man hade bara ursäktat sig med att man inte ville att hon skulle göra sig illa.

Och ja jag vet hur svårt det är att hålla koll på sina barn. Nästa gång är det ngn annan som säger till mitt barn o det tycker jag är skitbra!